GoogleReader och RSS

Ja, så har jag då upptäckt Google Reader. Vågar jag säga det? Jag kanske är sist ut. Min man visste inte vad det var i alla fall. Google Reader har verkligen förenklat mitt liv på nätet, som nybliven bloggare. Mitt lilla skolprojekt har växt och här sitter man nu och har genom bloggen skapat kontakter med andra bloggare. Det har i sin tur lett till att jag läser fler bloggar än tidigare. Jag måste ju se vad som händer i andras inlägg som jag själv lämnat kommentarer till. Andra bloggares kommentarer skapar nyfikenhet och intresse att besöka nya bloggar och så rullar det på.....Det bara växer och växer! Tur är väl då att det finns RSS och att man lätta kan adda dem till sin Google Reader.

Vad är då RSS? Jag tänker inte ge mig in på att förklara det. Det tror jag att andra kan göra bättre. Det jag vet är att man kan prenumerera på dessa och att informationen kommer till mig istället för att jag ska leta efter dem. Mitt digitala utforskande har underlättats betydligt. Och för er som undrar svarar jag: Ja, man kan även lägga till Facebook!

Kolla in denna Youtube video gjord av leelefever, som heter RSS in Plain English. Sedan är det bara att sätta igång. Jag lovar att det förenklar tillvaron. Eller har det kommit något nytt som jag missat?!

Web 2.0 och medialiteracy

En ny teknik, om den är tillräckligt kraftfull,
ändrar lärandets karaktär.

Orden är Säljös och jag la dem på minnet under en föreläsning 2005. Tekniken kan man som lärare se både som ett hot eller som en möjlighet. I dagens skola visar internationell forskning att det fortfarande är lärarens intresse och förändringsbenägenhet som är avgörande vad gäller användningen av datorn i klassrummet.

Idag går också kunskapen mot att alltmer vara en samverkan mellan människan och tekniken. På webben kan du bli expert inom vilket område du vill. Allt finns lagrat och alla har tillgång. I skolan är det något som vi måste förhålla oss till. I den digitala läsfärdigheten, som Säljö beskriver i sin bok Lärande och kulturella redskap, beskrivs begreppet medialiteracy och idag pratar man om att dagens unga behöver digital- eller mediekompetens. Vad gäller läsningen har den gått från att vara en teknisk färdighet till en blandning av färdigheter som är mer komplexa. Det räcker inte med att kunna läsa bra, utan elever behöver utveckla ”den fjärde basfärdigheten” eller metakommunikativa förmågor och få kunskap i att söka, sovra, sortera och värdera information. Det handlar om att läsa och skriva, men också en om en visuell kompetens med förmåga att kunna tolka mediebudskap och att skapa egna. Läsfärdighet har kommit att handla om ett sätt att förhålla sig till omvärlden. Vi förväntas att inte bara kunna återge något vi lärt, utan att också kunna uttrycka något nytt, producera.

Läsandet är inte längre enbart linjärt, utan tekniken skapar möjlighet att hoppa mellan texter och olika medier för att skapa förståelse eller förströelse. Idag har jag sysslat med det sistnämnda (som kanske också kan leda till förståelse) och via olika webbsidor och länkar hittat en video, gjord av Michael Wesch, som sammanfattar det som många lärare är rädda för vad gäller, IKT - Informations och Kommunikations Teknologi. Den har titeln The mashine is us/ing us. Den ger ett utmanande perspektiv på webben men kanske också ett skrämmande ! Jag hittade den via Turning the Supertanker.

Vad är kunskap? Vilken kunskap behöver dagens elever? Teknik och IT måset få vara en naturlig del i skolan och inte bara något som man använder och lär hemma. Vad ska vi annars ha skolan till?

Blogger kräver sin kvinna

Här tänkte man utveckla sitt bloggande i lugn och ro utan krav. Lyckas först förlägga boken jag lånat på biblioteket. Den skulle ju bli min bloggbibel. Välillustrerad och enkel. Den är totalt försvunnnen och jag har tvingats låna om den i hopp om att den ska dyka upp igen. Det brukar vara barnen som förlägger böcker annars.....hrm.

Sedan har då Kajsasi tagit upp kontakten tillsammans med sin klass, som hon undervisar i. Ja, och då får väl vi sätta fart! Nu har mina elever fått kommentarer vilket innebär att här går det inte att ligga på latsidan. Helt underbara kommentarer som jag är helt säker på att barnen kommer att bli sugna på att svara på. Nu får vi skapa mer utrymme för bloggen i undervisningen. Fast det är ju faktiskt det som det går ut på, själva bloggandet. Att inspirera, motivera och kommunicera. Nu gäller det bara att testa hur vi gör när vi själva skriver kommentarer i en annan blogg eller svarar på dem i vår egen. Jag vill ju inte att mitt namn ska dyka upp hela tiden utan elevernas. Det måste lösas på ett smidigt sätt, så att eleverna kan arbeta självständigt med det här. Jag har gått bloggkursen på Multimediabyrån. Men det är många inställningar att lära sig. Många inställningar är det!

Vilken tur då att jag hittar Bloggertips på Ugglemammans sida. Istället för podcast med strömmande ljud kan man fuska med ljudinläggen genom att göra en filmfil i Movie Maker. Bra tips! Alternativt har jag tittat på Podomatic, men inte hunnit läsa in mig på villkoren. Kanske har du ett bra tips för podcasts? (Ugglemamman hade testat animoto långt före mig såg jag).
Vi började annars tidigt denna terminen med att spela in hur barnen tycker att en kompis ska vara. Nu är det tre elever kvar innan alla har använt ljudinspelnings funktionen. Vi har gjort inspelningarna i Audacity på vår nya dator som vi fick med medisalen. Det har inte flutit på helt utan problem. En lektion skulle datorn uppdaterar sig och när IT-enheten har bestämt det kan man inte välja att skjuta på uppgraderingarna. Vad är det för sk..t! Sedan har jag varit tvungen att leta upp lame_enc.dll-filen. Den man behöver för att kunna exportera filerna som mp3. Det ska man bara behöva göra en gång, men varje gång jag loggat in har jag fått göra det på nytt. Då kan man bara ta reda på vem som har befogenhet att ordna detta och be dem fixa till problemet. När lektionen är slut gäller det att komma ihåg det också. Istället står man där och först nu efter att ha gjort det fyra gånger har jag lyckats ta tag i detta. Man vill ju att det ska flyta på, liksom....Tekniken ska fungera och underlätta för mig. Kan jag få en egen dator bara som jag kan bestämma över i lugn och ro. En som är snäll och uppdaterar sig när jag känner att det passar. Alternativt lite större befogenhet att lösa saker själv.

Jag reflekterade annars lite över våra framsteg på datorfronten idag. Eleverna börjar nu kunna logga in på skolans datorer och behöver min hjälp allt mindre för att klara det. De erbjuder varandra att hjälpa till när de ser att jag inte alltid räcker till. Det klimatet har vi i klassen. Vi hjälper varandra, ger respons och inspirerar. Det är OK att dela med sig av sina idéer. Sagor vi skriver påminner kanske om något som vi läst, sett eller hört tidigare.

Vårt virituella klassrum är vår mötesplats i cyberrymden. Här har vi också ett klassgalleri där vi delar med av oss sagor och annat som vi är nöjda med. Här finns också en länk till klassbloggen. Bloggen som ska få utveckla sig i sin egen takt. Allteftersom eleverna och deras lärare lär sig om bloggens olika digitala verktyg och funktioner.

Tina testar animoto

Kan det vara något för skolan? Gör sig snygg på Bloggen i alla fall!

Introduktion av klassbloggen

I veckan har jag presenterat klassbloggen för mina elever och gjort en introduktion till hur vi ska göra när vi skriver i bloggen framöver. Från vårt virituella klassrum kan eleverna via länken Skriv i Bloggen, e-posta sina inlägg. Det kändes viktigt att ha gemensamma regler om vad som gäller när vi publicerar våra inlägg på webben och tillsammans har vi skrivit ihop dem. Barnen tyckte att det var vikigt att vi använde ord som de förstod. De ratade t.ex. uttrycket vårdat språk som vi vuxna gärna tar till för att slippa säga vad barnen inte ska säga.
Själv hämtar jag min inspiration från Rachel Boyd som är lärare på Nya Zeeland och som bloggar med 6 & 7-åringar. Hon har också blogrules och jag känner att det kan vara bra som en information till föräldrarna med. Just att de vet vad som gäller och hur vi arbetar med vår klassblogg.

Vad en blogg är hade barnen inte riktigt koll på. -En webbplats, sa en av mina 8-åriga killar, som också trodde att det var ett slags uppslagsverk. En annan trodde att det kanske hade något att göra med Blocket, där man kan handla saker. Vi lyckades reda ut begreppen och kom sedan igång med att diskutera vad vi behöver tänka på när vi ska skriva på nätet. En av tjejerna i klassen tog upp att det är viktigt att inte lämna ut telefonnummer eller var man bor. Vi kom också in på diverse virus och hur man skyddar sin dator. Allteftersom kunde vi göra överenskommelser som alla kunde ställa upp på. Det viktigaste under detta pass var det gemensamma samtalet i klassrummet. De elever som inte pratar internet och förhållningssätt hemma fick nu möjlighet att lyssna in sina klasskompisar. Jag var faktiskt riktigt imponerad av mina åttaåringar som kom med många kloka ord. Det bådar gott inför framtiden och den digitala kompetens som de kommer att behöver tillgodogöra sig.

Vad ska vi använda bloggen till då? Jo vi ska syssla med web2.0, text som digital uttrycksform eller om ni heller vill kalla det digital literacy.