Här är ABC-planschen alla vill ha och som det twittras om i pedagogkretsar. Även jag vill gärna pryda min blogg med denna innovativa affisch. Skolväskan har uppkallat den ABC 2.0, vilket är ett passande namn. Ladda ner den gör du via Henrik Widaeus oche-mentorerna på spaning eller via Pedagogiskt centrum, Södertälje Kommun.
Jag tycker om känslan att teknik hör hemma i skolan och genom att ersätta de traditionella abc-bilder som pryder våra klassrumsväggar, bjuder vi också in kollaborativt lärande med stöd av ny teknik.
Ny teknik kommer kanske inte att ersätta lärare. Däremot kommer lärare som vågar ta till sig tekniken, och låta sina elever arbeta kollaborativt med möjlighet att kommunicera via internet, att ersätta de lärare som inte tar steget och drar nytta av teknikens möjligheter.
Det är dags att lärare i skolan förstår vikten av att experimentera med olika IT-verktyg för att få insikt i vilka de tror att deras elever kan dra nytta av i sitt lärande. Nya och andra sätt att lära sig.
Ifweteachtoday as wetaughtyesterday, werobourchildrenoftomorrow.
Jaha, nu har du gått med och märker att det inte är helt lätt att följa alla tweets. Vem har sagt vad och framförallt till vem? Den där aktive killen som du följer och som har en intressant tweet av tjugo, puttar ner kompisarna som är mindre aktiva och har du otur syns de inte ens på sidan. Då finns denna onlinetjänst, Twitter for Busy People, där man bara genom att dra musen över sidan lätt kan följa och se vad varje vän har för sig. Vill man sedan se historiken från en enskild vän, klickar man och hamnar på twitter.com och din "followings" hemsidan.
Om man nu har 500 vänner vet jag inte om det underlättar twittrandet, men om man som jag inte följer så många tycker jag att det kan fungera när man sitter vid datorn, men absolut inte vid sin telefon. Fast å andra sidan kan man via telefonen ständigt följa alla nya inlägg och tips. Frågan är bara hur häslosamt det är och hur man uppfattas av sin omgivning?
För ett år sedan twittrade jag undrande. I blogginlägget reflekterade jag över Facebook och Twitter, i ett försök att greppa dessa sociala medier.
Idag ett år senare har Twitter blivit uppmärksammat som en viktig informationsväg för det iranska folket. Sociala medier, som Twitter och Facebook visar att de kan ha en politisk inverkan. Ny informationsteknik kan användas till att fildela men visar också att de kan påverka och våldet i Iran möts av ord på Twitter.
Efter en invit på min blogg har jag nu blivit en Twittrare. Jag följer i nuläget inte så många men kan utan vidare ha 195 uppdateringar efter att inte ha varit inloggad på ett par timmar. På Twitter behöver du inte känna de som du följer, men jag har hittat några bekanta vilket har gjort att det kändes som att det nu var rätt tid att gå med i detta microbloggande nätverk.
Vill du veta mer om vad Twitter är kan du utforska Twittertips. Naturligtvis ska du gå med för att uppleva dimensionen av sociala medier via internet. Det gör du lätt via Twitter.com
Häromdagen fick jag problem när jag uppdaterade min iPhone och slängde ut en fråga på Twitter. Tio minuter senare hade jag fått förslag på hur jag skulle gå tillväga. GP:s egna teknik och trendguru Eva Wieselgren fanns där i cyberrymden för dela med sig!
Idag tittade jag och mina elever tillsammans på alla utkast som aldrig blivit klara. Eleverna kom fram till att det är deras ansvar att följa upp och göra klart artiklar och blogginlägg som de börjat skriva på. Det känns ju skönt!
Jag har märkt att de inte alltid hittar tillbaka till det som de börjat skriva på utan gör ett nytt utkast i bloggerverktyget. Det är förståeligt med tanke på att vi är 30 skribenter som använder samma inloggning.
"Tycker ni att vi ska fortsätta att blogga i fyran?" "Jaa!" "Ska vi inte göra hemsidor istället?" "Joo, hemsidor... och klassblogg!"
Jag har funderat på om eleverna kanske ska få bygga på en egen webbsida. Tankarna har väckts när jag utforskat Google och verktyget Google Sites, som är ett enkelt och gratis sätt att skapa och dela webbsidor. En extra skjuts fick jag av Anette Meyer som vid en träff med DIU-väst visade hur hon använt Google Sites.
Så vi gör vågen för framtiden och hoppar på Cloudhypen.
Om du inte associerat vågen till Googles Wave, så var den kopplingen kanske lite långsökt.
Andra lördagen som jag blivit väckt av sambons väckarklocka som han ställt på 6.30, med intentionen att han ska ut och jogga. "Pling!" Det har varit helt omöjligt att somna om. Två timmar senare har jag både läst GP, tidningar på nätet och kollat min Google Reader. På Språkmakargatan hittade jag en länk till Expressen som delar ut samlingar av klassiska verk till skolor. "Jag har mailat för Kristinedalskolans del." Hoppas jag var tillräckligt snabb.
Ja, och sedan hittade jag via Moderskeppet TED Talks och denna fantastiska film från Microsoft. Jag är helt förstummad. Hyperlänkar, cross moodle och kollektivt minne. Photosynth är en programvara som kan länka dina bilder med andras bilder och låta dig navigera bland digitala fotot på ett helt nytt sätt. Jag är helt tagen!
Är du inte lika imponerad så kan du läsa artikeln "Mamma vet bäst", där antroprologen Katarina Graffman reder ut hur det är ställt med de digitala infödingarna som växer upp och för oss digitala immigranter. Ny teknik kan på ett revolutionerande sätt få oss att kommunicera med människor i andra delar av världen och den lilla människan kan göra sin röst hörd. Och som artikelförfatteren citerar "Det är boktryckarkonstens Ullared!"
Själv har jag inte varit i Ullared, men jag förstår liknelsen. Jag är dessutom mamma! Läs, du känner säkert igen det, men det stärker återigen vår roll som lärare. Vi är viktiga rådgörare och vi kan vidare stärka elevernas kunskaper att söka och navigera bland all information som vi omges av.
Nu ska jag packa badväskan och matsäck för en tur i Hakefjorden. Tur att jag inte har en sådan här. Det hade inte varit bra för mig. Den funkar tydligen bra i solen med.
På jakt efter ett gratisverkyg för att syssla med webbtidning i skolan trillar jag över bloggen. Under sommaren 2007 läser jag Kollaborativt lärande med datorstöd på Blekinge Tekniska Högskola. Jag kittlas med tanken om att "Groups thinks" och hur en grupp människor kan skapa kunskap tillsammans som det inte skulle ha klarat på egen hand. Sommarkurs och egen blogg. Jag provar Blogger och Wordpress samtidigt och bestämmer mig för Blogger.
Under mitt utforksande om vad en Blogg är, hittar jag min stora inspirationskälla Rachel Boyd som bloggar med 6 & 7-åringar. Har du inte besökt hennes sida måste du göra det. Hennes elever förklarar också vad en blogg är. Se några av Rachel Boyds videor på Teacher Tube.
På min upptäcksfärd i bloggvärlden har jag börjat förstå hur bloggen inspirerar och motiverar, genom att bloggen länkar samman grupper av människor med ett gemensamt intresse.
Här är en video av Lee & Sachi LaFever som jag såg först på My journey in ICT. Den heter Blogs in Plain English.
I fredags besökte Multimediabyrån min skola och IT-mamman förmedlar känslan av detta reporterbesök. Det ska mynna ut i ett reportage och förhoppningvis inspirera fler lärare att använda boggen i skolan. Kanske kan det också väcka upp några av mina kollegor som mer än gärna går iväg när vi pratar om blogg eller andra digitala verktyg i personalrummet. -Ja, då kan vi gå, sa en lärare häromdagen. Vi pratade om något som hon varken förstod eller var särskilt intresserad av. Denna lärare ser säkert inte heller detta videoklipp eftersom internet inte är en arena som hon använder. Men med tålamod och idogt arbete kommer vi att kunna förändra skolan. I sinom tid....
En ny teknik, om den är tillräckligt kraftfull, ändrar lärandets karaktär.
Orden är Säljös och jag la dem på minnet under en föreläsning 2005. Tekniken kan man som lärare se både som ett hot eller som en möjlighet. I dagens skola visar internationell forskning att det fortfarande är lärarens intresse och förändringsbenägenhet som är avgörande vad gäller användningen av datorn i klassrummet.
Idag går också kunskapen mot att alltmer vara en samverkan mellan människan och tekniken. På webben kan du bli expert inom vilket område du vill. Allt finns lagrat och alla har tillgång. I skolan är det något som vi måste förhålla oss till. I den digitala läsfärdigheten, som Säljö beskriver i sin bok Lärande och kulturella redskap, beskrivs begreppet medialiteracyoch idag pratar man om att dagens unga behöver digital- eller mediekompetens. Vad gäller läsningen har den gått från att vara en teknisk färdighet till en blandning av färdigheter som är mer komplexa. Det räcker inte med att kunna läsa bra, utan elever behöver utveckla ”den fjärde basfärdigheten” eller metakommunikativa förmågor och få kunskap i att söka, sovra, sortera och värdera information. Det handlar om att läsa och skriva, men också en om en visuell kompetens med förmåga att kunna tolka mediebudskap och att skapa egna. Läsfärdighet har kommit att handla om ett sätt att förhålla sig till omvärlden. Vi förväntas att inte bara kunna återge något vi lärt, utan att också kunna uttrycka något nytt, producera.
Läsandet är inte längre enbart linjärt, utan tekniken skapar möjlighet att hoppa mellan texter och olika medier för att skapa förståelse eller förströelse. Idag har jag sysslat med det sistnämnda (som kanske också kan leda till förståelse) och via olika webbsidor och länkar hittat en video, gjord av Michael Wesch, som sammanfattar det som många lärare är rädda för vad gäller, IKT - Informations och Kommunikations Teknologi. Den har titeln The mashine is us/ing us. Den ger ett utmanande perspektiv på webben men kanske också ett skrämmande ! Jag hittade den via Turning the Supertanker.
Vad är kunskap? Vilken kunskap behöver dagens elever? Teknik och IT måset få vara en naturlig del i skolan och inte bara något som man använder och lär hemma. Vad ska vi annars ha skolan till?