Det finns bloggare och så finns det kända bloggare

Har testat Blogdesk idag och det gick ju inget vidare. Allt ser så lätt ut när Multimediabyråns Åsa K visar. Bloggdesk-klinten verkar dock inte gilla Blogger. Annars hade det kanske kunnat bli ett snyggt inlägg med en redigerad bild. I själva Blogdeskprogrammet finnns det nämligen en inbyggd funktion för enklare bildredigering. Jag har slängt ut en fråga till Åsa K, som verkar kunna det mesta, om det finns någon lösning för oss som är på Blogger.

Kanske använder du en klient som du kan rekommendera? Jag tar tacksamt emot all hjälp jag kan få. (Tack förresten Bertil för tipset om hur man finansierar sin resa till BETT-mässan i London).

Har annars surfat runt hela eftermiddagen och frågan är om jag jobbar eller om jag bara fördriver tiden med att förkovra mig och hitta genvägar till lösningar på bloggeriet. Mitt intresse för IT, skola och fritid verkar gå in i varandra.

Sedan sägs det att man ska ha ett inlägg om dagen. Behöver man inte ha något vettigt att säga då? Vad jag förstår är så är en blandning av pladder och mer vassa inlägg ett bra recept för framgång i sin blogg.


Under mitt surfande hamnade jag på The Cartoon Blog och hittade denna bild som kanske kan belysa hur man gör för att lyckas med bloggandet.

Paint och onlineverktyg på National Gallery of Art

Via Uggleblogg hittade jag till National Gallery of Art och NGAkids -Art Zone. Där finns interaktiva onlineverktyg som man kan använda sig av i för att skapa egna bilder. Väldigt inspirerande. Vad tycks om mitt konstverk?

I väntan på matteböcker, skrivböcker och annat skolmaterial har jag låtit mina elever arbeta i Paint i veckan. Jag startade upp med att visa några bilder som min egna pojkar gjort i Paint. De har målat till och från ända sedan de var i tvåårsåldern. Jag har uppmuntrat att de har skapat själva, för att inte enbart bli konsumenter av olika spel. Barn ska få producera och som i min klass har det handlat om eget läromedel denna veckan. Vi har även använt färgpennor och vanlig färg under veckan som gått, men naturligtvis har estetisk produktion med informationsteknik sin plats i skolan. Om barnen får styra så hör den hemma här och det som tydligt märks är att barnen blir nöjda med det som de målat. Kanske ligger resultatet närmare barnens egna ideal och det som de vill uppnå med sin bild.

Läsvärt på webben

När jag började utforska bloggen var det för att lära mig hantera de verktyg som olika bloggportaler använder sig av. Detta för att sedan kunna använda mina kunskaper i arbetet med eleverna. När jag själv väl var igång upptäckte jag hur kommunikativ bloggen är i jämförelse med en statisk hemsida. Mitt bloggande har också lett till att jag själv läser fler bloggar.

Idag hittade jag inlägget "Rasks senaste" på Framtidspedagog som är knuten till Center för Skolutveckling i Göteborg. Oslagbar, Stefan Osla, skriver i inlägget att Stig Roland Rasks publikation; Unga nätkulturer, kan vara bra som stöd när det gäller att hålla cencuristerna på avstånd.

Unga nätkulturer reflekterar kring samhällsutvecklingen, nätets möjligheter och problemområde. Professor Peter Dahlgren skriver bl.a.

Nätet är ett rum där medborgarna kan skapa
egna utrymmen. Vi ser också interaktion mellan de
traditionella medierna och nätet. Tidningarna
uppmanar läsarna att skicka in sina bilder och citerar
privata bloggar, samtidigt som bloggarna kommenterar
sådant som de läst i tidningen. Nätet har som
massmedium en potentiell genomslagskraft
som kan användas i demokratiska, samhällsförändrande
syften.

Vidare kan man läsa att bristen på IT-kunnande bland lärarna är ett hån mot eleverna och att Ulf Engström, rektor I Östhammars kommun, anser att varje lärare är skyldiga att använda IT för att skapa ett meningsfullt lärande. Han betonar också fortbildning av lärare.


Bo Dahlbom,som är professor i informationsteknologi vid IT-universitetet i Göteborg menar att om skolan skall överleva måste den vakna nu. ”Skolan riskerar i nuläget, i stället för att skola för livet, att skola för skolan.”

Däremellan finns det också mycket annat intressant att läsa i Stig Roland Rasks "Unga Nätkulturer. Har du inte gjort det än, gör det nu!

Annars kan du alltid besöka Multimediabyrån och läsa deras reortage om Klassblogg, där bl.a. min klass nämns. Där betonar min kollega Christina Löving vikten av att lärare själv bloggar, något som också också Unga Nätkulturer tar upp. Det finns så mycket läsvärt på webben!

Utmanad av IT-mira

It-mira har utmanat mig och för att inte verka alltför seriös hänger jag på. Det handlar ju om att utforska den kommunikativa sidan av bloggen!

Reglerna är följande: Länka till den som utmanat dig. Berätta sju sanningar om dig själv.Utmana sju stycken i slutet av ditt inlägg. Lämna ett meddelande till den du utmanat.



Sju sanningar om mig:

1. Jag är tidsoptimist. Tycker heller inte om att vänta, vilket ofta leder till att jag är sent ute.



2. När jag var liten tyckte jag att jag var väldigt lik Anni-Frid Lyngstad. Abba är fortfarande lika bra och jag är nog fortfarande lite lik henne.
   
3. Jag har klippt Peter Birro. Han blev nöjd!



4. Under Rockståget på den gamla goda tiden fixade jag in Anders Glenmark och hans band på svartklubb. Jag inroducerade förresten honom för Peter Birro. Glenmarks blåskillar hade svårt att bestämma sig för om jag var lik Rita Hayworth eller Yvonne Ryding.



5. Jag är ett ess på att laga mat, vilket min man uppskattar. Eftersom det är något som man gör flera gånger om dagen innebär det att det är flera andra saker som jag måste överlämna åt min sambo. Typ städning.....


6. Jag gillar att fuska i spel. Man måste vara bra på det för att inte bli upptäckt. Det är som ett spel i spelet. En del blir väldigt upprörda när de hör det här. Det kan jag inte riktigt förstå. Allt är ju inte svart eller vitt!


7. Jag är allergisk mot krånglade trådlösa nätverk och annat IT-trassel. Den biten överlämnar jag gärna åt min man eller om det handlar om skolan åt min kunnige kollega Edmaniac eller allas vår Abdi. Vad gäller IT är det den skapande, pedagogiska och kreativa sidan jag gillar.

Vem ska jag utmana då? Jag utmanar de sju som först läser det här och länkar till Bojel så att hon kan komma igång med sitt bloggande efter ett litet uppehåll. Edmaniac har nog förmycket att göra ....ja sedan tror jag mina vänner inom bloggvärlden är få räknade eller redan utmanade.

Bojel

Välkommen till vårterminen 2008

Första skolveckan på det nya året är avklarad. Kände att jag ville skriva ett par rader för att mötas av ett nytt inlägg på min bloggs startsida. Ute är det grått och regnigt och i skolan har röklukten hängt över oss hela veckan. I korridoren har vi mötts av rökätare och securitasvakter och även om inget är som vanligt, har allt gått över förväntan.

Min klass är inrymd i ett högstadieklassrum och hela arbetslaget ryms i en korridor. Vi har gottt stöd av varandra och alla har gjort sitt yttersta för att allt ska lösa sig för våra elever.

Våra rektorer pratar om en samstämmig vilja på skolan och en Vi-känsla som kommer att följa med oss en lång tid framöver. Att möta barnen i tisdags var riktigt skönt och under veckan som gått har jag blivit påmind om mitt val av yrke. Jag tycker om att möta barnen och få vara en medresenär på deras resa genom livet och ta del av deras lärande. Fokus har varit på att möta barnen här och nu och att de ska känna att det kommer att bli bra för oss framöver. Första dagen pratade vi om branden, men många ville också berätta om vardagliga upplevelser under jullovet och om julklappar de fått. Branden kommer vi att bearbeta under en lång tid och det kommer att bli på barnens villkor, när de känner att de vill. Nu vill vi hitta tillbaka till sådant som vi känner igen och är trygga med.

Det har varit en tuff vecka för oss alla och flera lärare har gått med huvudvärk och fått andra fysiologiska reaktioner. Mycket på grund av anspänning och tidspress, men säkert också som en reaktion om det som inträffat. Mitt i allt elände har vi också kunnat skratta emellanåt. Att vi i F-6-delen på skolan har tagit till oss den nya tekniken mer än 7-9, har blivit uppenbart nu när vi hamnat i högstadiets lokaler. Min kollega IT-Mira har myntat ett nytt begrepp för högstadiet med en liknelse om en "digital öken". Det har jag skrattat åt gott under veckan. En av mina 8-åriga killar frågade redan första dagen om vi kommer att få Multimedisal i de nya paviljongerna, som väntas stå klara redan efter sportlovet. Han har redan upptäckt fördelarna med att integrera IT vardagligt i undervisningen. Det blir roligare att lära och ger ett mer varierat undervisningssätt.

Vårterminen är igång och det myckna regnet har blandats med askan och förödelsen i den nedbrunna skoldelen. På morgonen har jag sett de som börjat arbeta med att riva den raserade skolan, klädda i heltäckta vita skyddskläder med munskydd, pekar de ut vad grävmaskinisten ska greppa med sin skopa. Väl inne i skoldelen som klarade sig undan branden råder det full aktivitet och för mig känns det skönt att tänka att vi går mot ljusare, grönare tider. Bilden av Daggkåpan, som jag tagit i min trädgård, får symbolisera det och är vilsam för näthinnan.

Kristinedalskolan brann i natt

Nytt år och nya löften och förväntningar på 2008. Efter ett festligt nyårsfirande med vänner förbyttes stämningen på morgonen när beskedet om att min skola brunnit ned under natten. Många tankar har passerat och en obehagskänlsa i magen har följt mig under hela dagen. Det är så sorgligt och ledsamt för alla elever och lärare som har haft sin arbetsplats här. Jag har huserat i två klassrum och dessa är totalt utbrända och ses på bilden här. Skolans stolthet Restaurang Kristines är borta och låg- och mellanstadiedelen har brunnit ned. Personalrum och 7-9 delen har klarat sig och dessa lokaler är lätt rökskadade.

Vid skolan möttes jag av elever i år 2 och 3 som berättade för mig att deras vantar och regnkläder brunnit upp och via skolans intranät har jag chattat med elever som undrar var vi nu ska vara när skolan börjar. Precis som barnen har jag tänkt på att jag inte har några innetofflor längre. Man får så många funderingar på följden av branden. En del känns barnsliga men det är väl ett sätt att försöka ta in det som hänt. Allt är borta, skolmaterial, egen litteratur och tillverkat undervisningsmaterial, elevarbeten.....det finns inget kvar.

Näst sista veckan gjorde vi en film i klassrummet och vi gjorde ljudinspelningar när barnen läste. Jag fotade också en del elevarbeten och det känns skönt att vi kan titta på detta såsmåningom och att vårt virituella klassrum finns kvar och kan nås via webben.

Jag pratade med en förälder som bor nära skolan och som efter möten med människor runt skolan sa att det känns att det verkligen finns något särskilt med Kristinedal. Kristinedalskolan är en skola som jag trivs på och är stolt över. Den bästa! Det gör ont att se hur det fortfarande ryker och när jag stannar till i närbutiken på hemvägen känner jag att brandröken dröjer sig kvar.