tisdag 1 januari 2008

Kristinedalskolan brann i natt




Nytt år och nya löften och förväntningar på 2008. Efter ett festligt nyårsfirande med vänner förbyttes stämningen på morgonen när beskedet om att min skola brunnit ned under natten. Många tankar har passerat och en obehagskänlsa i magen har följt mig under hela dagen. Det är så sorgligt och ledsamt för alla elever och lärare som har haft sin arbetsplats här. Jag har huserat i två klassrum och dessa är totalt utbrända och ses på bilden här. Skolans stolthet Restaurang Kristines är borta och låg- och mellanstadiedelen har brunnit ned. Personalrum och 7-9 delen har klarat sig och dessa lokaler är lätt rökskadade.
Vid skolan möttes jag av elever i år 2 och 3 som berättade för mig att deras vantar och regnkläder brunnit upp och via skolans intranät har jag chattat med elever som undrar var vi nu ska vara när skolan börjar. Precis som barnen har jag tänkt på att jag inte har några innetofflor längre. Man får så många funderingar på följden av branden. En del känns barnsliga men det är väl ett sätt att försöka ta in det som hänt. Allt är borta, skolmaterial, egen litteratur och tillverkat undervisningsmaterial, elevarbeten.....det finns inget kvar.

Näst sista veckan gjorde vi en film i klassrummet och vi gjorde ljudinspelningar när barnen läste. Jag fotade också en del elevarbeten och det känns skönt att vi kan titta på detta såsmåningom och att vårt virituella klassrum finns kvar och kan nås via webben.

Jag pratade med en förälder som bor nära skolan och som efter möten med människor runt skolan sa att det känns att det verkligen finns något särskilt med Kristinedal. Kristinedalskolan är en skola som jag trivs på och är stolt över. Den bästa! Det gör ont att se hur det fortfarande ryker och när jag stannar till i närbutiken på hemvägen känner jag att brandröken dröjer sig kvar.

6 kommentarer:

Mira_teacher sa...

Jag håller med dig Tinate. Så mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Man märker att det rör sig lika mycket hos alla idag, mycket frågor på intranätet från barnen. Vad gör vi med barnen till en början? Innan vi fått tag på material, det är ju inte gjort över en natt...Jag är hemma resten av veckan om du vill träffas. Kram

tinate sa...

Jag pratade med en annan av våra kollegor som också har barn på skolan. Hennes barn hade varit borta vid skolan flera gånger idag efter att de först varit där gemensamt med familjen.Det var som om de var tvungna att se skolan flera gånger för att förstå att det verkligen har hänt.
Att det i slutändan kan komma något gott ur det här är svårt att ta in just nu, men det kommer säkert bli en jobbig tid innan vi står med en ny skola igen.

Johi sa...

Helt ofattbart. Jag tror inte att jag fattat det hela. Måste själv ta mig in till skolan för att se. Stor kram till er som nu ska ta tag i arbetet med eleverna. Kram

tinate sa...

Tack Johi! Tyckte att jag hämtat mig lite igår, men idag känns det jobbigt igen. Det är som du säger ofattbart och svårt att ta in.

fru gourme sa...

Hej Tinate! Visst är det ofattbart! Samtidigt så öppnar sig oanade möjligheter. Jag har alltid drömt om att få vara med i processen att bygga en helt ny skola. Fast hade ju helst sluppit det så här... Nu väntar en tuff tid. Men vi fixar detta! Det är ju trots allt vi & eleverna som är skolan. Det andra var bara skalet. Många kramar från fru gourme

Anonym sa...

Hejsan, det är verkligen helt ofattbart det som hände med skolan. Mina första tanke är, VARFÖR??.
Jag var på skolan dagen efter då jag fick höra det på nyheterna, tårarna kom, det gjorde ont att se ens skola totalt nerbränd:( Men jag hoppas att det löser sig, som det är nu så tycker jag att det är det bästa man kan göra av situvationen.

// en som känner sorg och ilska över det inträffade.