Första skolveckan på det nya året är avklarad. Kände att jag ville skriva ett par rader för att mötas av ett nytt inlägg på min bloggs startsida. Ute är det grått och regnigt och i skolan har röklukten hängt över oss hela veckan. I korridoren har vi mötts av rökätare och securitasvakter och även om inget är som vanligt, har allt gått över förväntan.
Min klass är inrymd i ett högstadieklassrum och hela arbetslaget ryms i en korridor. Vi har gottt stöd av varandra och alla har gjort sitt yttersta för att allt ska lösa sig för våra elever.
Våra rektorer pratar om en samstämmig vilja på skolan och en Vi-känsla som kommer att följa med oss en lång tid framöver. Att möta barnen i tisdags var riktigt skönt och under veckan som gått har jag blivit påmind om mitt val av yrke. Jag tycker om att möta barnen och få vara en medresenär på deras resa genom livet och ta del av deras lärande. Fokus har varit på att möta barnen här och nu och att de ska känna att det kommer att bli bra för oss framöver. Första dagen pratade vi om branden, men många ville också berätta om vardagliga upplevelser under jullovet och om julklappar de fått. Branden kommer vi att bearbeta under en lång tid och det kommer att bli på barnens villkor, när de känner att de vill. Nu vill vi hitta tillbaka till sådant som vi känner igen och är trygga med.
Min klass är inrymd i ett högstadieklassrum och hela arbetslaget ryms i en korridor. Vi har gottt stöd av varandra och alla har gjort sitt yttersta för att allt ska lösa sig för våra elever.
Våra rektorer pratar om en samstämmig vilja på skolan och en Vi-känsla som kommer att följa med oss en lång tid framöver. Att möta barnen i tisdags var riktigt skönt och under veckan som gått har jag blivit påmind om mitt val av yrke. Jag tycker om att möta barnen och få vara en medresenär på deras resa genom livet och ta del av deras lärande. Fokus har varit på att möta barnen här och nu och att de ska känna att det kommer att bli bra för oss framöver. Första dagen pratade vi om branden, men många ville också berätta om vardagliga upplevelser under jullovet och om julklappar de fått. Branden kommer vi att bearbeta under en lång tid och det kommer att bli på barnens villkor, när de känner att de vill. Nu vill vi hitta tillbaka till sådant som vi känner igen och är trygga med.
Det har varit en tuff vecka för oss alla och flera lärare har gått med huvudvärk och fått andra fysiologiska reaktioner. Mycket på grund av anspänning och tidspress, men säkert också som en reaktion om det som inträffat. Mitt i allt elände har vi också kunnat skratta emellanåt. Att vi i F-6-delen på skolan har tagit till oss den nya tekniken mer än 7-9, har blivit uppenbart nu när vi hamnat i högstadiets lokaler. Min kollega IT-Mira har myntat ett nytt begrepp för högstadiet med en liknelse om en "digital öken". Det har jag skrattat åt gott under veckan. En av mina 8-åriga killar frågade redan första dagen om vi kommer att få Multimedisal i de nya paviljongerna, som väntas stå klara redan efter sportlovet. Han har redan upptäckt fördelarna med att integrera IT vardagligt i undervisningen. Det blir roligare att lära och ger ett mer varierat undervisningssätt.
Vårterminen är igång och det myckna regnet har blandats med askan och förödelsen i den nedbrunna skoldelen. På morgonen har jag sett de som börjat arbeta med att riva den raserade skolan, klädda i heltäckta vita skyddskläder med munskydd, pekar de ut vad grävmaskinisten ska greppa med sin skopa. Väl inne i skoldelen som klarade sig undan branden råder det full aktivitet och för mig känns det skönt att tänka att vi går mot ljusare, grönare tider. Bilden av Daggkåpan, som jag tagit i min trädgård, får symbolisera det och är vilsam för näthinnan.
Vårterminen är igång och det myckna regnet har blandats med askan och förödelsen i den nedbrunna skoldelen. På morgonen har jag sett de som börjat arbeta med att riva den raserade skolan, klädda i heltäckta vita skyddskläder med munskydd, pekar de ut vad grävmaskinisten ska greppa med sin skopa. Väl inne i skoldelen som klarade sig undan branden råder det full aktivitet och för mig känns det skönt att tänka att vi går mot ljusare, grönare tider. Bilden av Daggkåpan, som jag tagit i min trädgård, får symbolisera det och är vilsam för näthinnan.
6 kommentarer:
Visst känns det gott att vara igång igen! Och trots allt har det mesta funkat bra, skönt. Jag har återigen påminnts om hur bra jag trivs på skolan och med mina fantastiska kollegor. Njut av helgen, det är du värd! Kramisar
Du har blivit utmanad, kika in på min blogg!
Jag tycker också att jag är värd att njuta av helgen, så jag har överlåtit dammsugningen åt min underbara man. Han är så bra på det! Själv har jag plockat lite med julsakerna och lagat god mat. Nästan så att fru Gourmé skulle kunna imponeras. Idag bjuds det på en ljummen rotfrukts- och halloumisallad med två olika sorters kött till. Receptet hittade jag i dagens Två dagar. Får väl kolla in din utmanig med.
Nu fick jag en liten uppdatering, tack! Menar du att de redan börjar riva i skolan? Jag som inte sett förödelsen ännu, jag kommer nu i veckan. kram
Du har fångat den första tiden efter branden i ett nötskal. Kunde inte ha beskrivit det bättre själv. Bilden på daggkåpan är störtfin! Den ger mig hopp om en grön framtid. Hade liksom glömt bort att det finns annat än regn och gråa dagar.
Mina elever undrade just var ni fick vara. Nu vet jag att de redan har börjat högstadiet!! Inget ont som inte har något gott med sig. Känner igen det där med Vi-känslan. Lycka till i fortsättningen.
Skicka en kommentar