Det rullar på

Idag har det varit fullt med folk i mitt klassrum. Två unga killar skulle montera upp projektorn och medianläggningen.

"Vi är borta hela förmiddagen och sista lektionen kan vi ....leka sardingömme. Börja ni här!"

Väl tillbaka hittar jag två nötter i klassrummet som fäst duken på fel vägg. De kommer med ursäkter om att ventilationen sitter ivägen.
"Men där borta har jag ingen nytta av den!"


Jodå...står man bara på sig så hamnar grejorna rätt till slut. Två andra killar dyker upp men verkar inte veta vart projektorkillarna tagit vägen. Dessa båda håller på att montera upp högtalare kopplade till larmsystemet, så att vi kan nås av meddelanden från skolledningen.


I Amelnestor's klassrum hittar jag sedan mina kompisar som förklarar att de gärna hade börjat hos mig eftersom det inte fanns en massa tröttsamma elever där, men att det saknades en duk.
"Ja, men det är ordnat nu!"


Efter lunch är de tacksamma att få lämna sexorna och komma upp på andra våningen.
Superkillarna upptäcker då att det är ont om tillgång till el i mitt klassrum.
"Skojar ni!"


Ni som följt min blogg och kanske hört historien i korridoren, känner till elläget och vaktmästarna som satt sig på tvären. Superkillarna säger att de ska lämna några extra grenkontakter.


Då dyker ljuskillen upp. Han ska fästa upp belysningen över whiteboarden. Den avlånga kartongen i klassrummet visar sig vara en duk. Var kan belysningen vara? Ljuskillen upptäcker att det är ont om elluttag och förlängningssladdar. Superkillarna och jag nämner då hur många kontakter vi vill ha i samma hörn av rummet där han ska sätta upp ljuset. Ljuskillen verkar förstå behovet och ger intryck av att kunna lösa elfrågan.


Jag lämnar superhjältarna i mitt klassrum tillsammans med de fyra hål som nötterna gjorde i väggen. De kostar tydligen minst 200 kr styck. (Inte underligt att Norrmännen är rika!)

Väl hemma möts jag av åtta skejtande killar på gatan. Solen skiner, grillen är fortfarande varm och det rullar på liksom.......


(P.S Nu fattas bara en switch också. Hade det kommit en som jag glömde få med mig i onsdags?)

Vår är får

Solen är gul

Vattnet är blått

Blommor är får

Du är vår

Violer är blå

Våren är grå

Vår är får

Så kan det låta

när får är vår

Felicia 9 år

Snart i en tidning nära dig.

Tina är rar

Nu har det snart gått tre veckor med enbart tillgång till två tunna klienter. Vaktmästarna protesterar och tycker inte att det är deras jobb att se till att jag som lärare får fram ström till mina datorer.

Eleverna har tålmodigt avvaktat och turats om att skriva sagor. Frågorna om att logga in på vår lärplattform har varit många, man jag har förklarat att medan vi väntar på fler datorer är det "att skriva i par vid datorn" som gäller.

Jag har lugnt avvaktat för att slippa dra sladdar över mitt redan överbelamrade skrivbord och kartongerna som används som avställningsyta, men idag gick det inte längre.

Klass 2 och deras Fröken har datorabstinens. "Vi gillar ju datorer" som en av mina nioåriga tjejer uttryckte det. Så vi tog våra laptopar under armen (samt två av Klass 3:s - tack förresten!) och promenerade i vårsolen till Biblioteket. Där finns det nämligen trådlöst. Nu befinner vi oss alltså i den intakta delen av Kristinedalskolan.

Vilken lycka! Eleverna hade inte alldeles glömt hur de ska gå tillväga. Redaktionen började arbeta och sportnyheter blandades med mer kulturella inslag. En av våra skribenter leker med ord och skriver dikter i ett rasande tempo. Vad sägs om ; Tina är snäll men ändå rar, våren är skön men ändå kall.

Det ska dock inte vara enkelt. (Särskilt när Fröken lyckats byta lösenord utan att förstå att gmail-kontot och inloggningen till elevbloggen hänger ihop). Av sju laptopar fungerade bara fyra (bättring IT-enheten!) men vår bibliotikarie, tillika PIM-pilot, kom till undsättning och bättrade på med att låna ut sin laptop.

Vi jobbade i halvklass. Efter två intensiva pass och PIM-examination i kommunen på eftermiddagen är valet lätt att göra det enkelt hemma. En tur till Pizzeria Taverna i Bigh High och middag i vårsolen på framsidan. Kan det bli bättre!

Publicera mera!

Liza Greczaniks som skrivit boken "Bloggen möter undervisningen" har också en blogg som heter Språkmakagatan. Där skriver hon om läraryrket, litteratur, språk och diverse annat.

I veckan gav denna läromedelsförfattare en blänkare om skolbloggar hon hittat på webben. En av länkarna gick till Klass 2 Kattegatt.

"Klass 2 Kattegatt" är en av dessa, som Liza beskriver; "växer upp som svampar ur jorden". Svampar kan vara delikata men också ställa till besvär. Vår blogg är av det tidigare slaget och bakom den finns 30 elever som är väldigt motiverade att skriva, när det vet att det finns en mottagare. Den besvärliga biten för oss just nu är att vi efter snart tre veckor i Norgemodueln forftararande inte kan använda våra datorer i den mån vi önskar. Tillgång till elluttag och nätverksuppkoppling saknas. Synd nu när vi kan tänkas få fler läsare...

Helt klart är att intresset för bloggverktyget har ökat och att vi bara sett början på den revolutionerande utvecklingen av Web 2.0. Med Web 2.0 kan vi göra så mycket mer. Ladda upp och ladda ner, använda och återanvända, dela med oss och vara interaktiva.

Orka mera

Flyttveckan till modulen har hängt sig kvar denna vecka som ett töcken av trötthet. Hade varit så skönt om allt hade samordnats och logistiken hade fungerat. Efter en vecka i en enhet som saknar både möbler, IT, arbetsplatser och material, gäller det att inte känna efter för mycket.

IT-pedagogerna dök upp igår och har börjat installera utrustningen i våra moduler. De är inte bara duktiga på att fixa med sladdar, utan bloggar också om sina bedrifter. Här är en bild som visar vår möbellösa Norgemodul. (Modulen är delvis möblerad, kanske ska tilläggas. Det regnar också bara in delvis).

Försöker hitta kraften igen. Igår kurerade jag mig med chokladpdding och Hairspray på DVD. Idag har jag gått över på 4 dubbelchoklad för 20 kronor. Japp, det funkar och man blir inte helt Co-Co. Idag kom jag också på att jag brukar få ur mig lite negativism genom att besöka Man orkar ju inte. Ingen pedagogisk sida, som nu verkar ligga vilande. Kanske tur det. I vilket fall känner jag mig lite piggare. Efter fyra timmars övertid med att tillverka matte- och engelskamaterial som försvann i branden, har jag kommit ikapp lite. Let the force be with me!

Naruto

Nu har sonen startat en blogg. Mycket snyggare layout än vad jag har på min. Han vill gärna att någon kommenterar det han skriver. Kanske känner du någon i samma ålder som själv bloggar?

Sonen har sett när jag bloggar och blivit intresserad. Kul!

På plats

Nu är vi installerade. Efter en skidvecka på hotell i Geilo har jag nu efter två dagars flytt hamnat i Norgebaracken...ursäkta modulen. En trött fröken, en ung stark VFU-student (har varit mitt stora stöd under flyttdagarna) och 30 glada elever har nu tagit plats på andra våningen i den Norska deluxuxmodellen. Lite brist på möbler, men packkartonger fungerar bra som avställningyta så länge. Men vad är väl det jämfört med detta datorlösa vakum vi befinner oss i? Helt avskärmade från omvärlden. Tålamod, tålamod, tålamod....

Barnen blev lite besvikna att det bara var ett aprilskämt, när jag lurades om att vi var tvungna att prata norska när vi kom till vårt tillfälliga klassrum. Några hade allvarliga funderingar på varför, men tyckte annars att de kunde vara bra att lära sig vårt grannspråk och var öppna för att börja. (Ni förstår vilka kunskapssugna elever jag har!)

Motion får man med. Fram och tillbaka för att kunna kopiera, komma till vårt efterlängtade personalrum och hämta material. Framåt nästa termin kanske en del av springet kan undvikas om förråd och personalrum har hunnits med att ställas iordning. (Möblering och hyllor är bra med!)

Jag har annars funderat på att skaffa mig en sparkcykel, så att jag snabbt kan ta mig fram till den del av skolan som finns kvar efter skolbranden. Då kan jag fara fram lite som Hedvig, ni vet. (Inte? Hon i Från A till Ö!) Och alla kan undra; -Vem är hon egentligen, den där galna fröken som far omkring?